10 days left in Sweden!

Nu är allting färdigt inför resan, med undantag för packningen. Har fått lite mer information sedan sist jag skrev här, bland annat så har jag fått mailadressen till en till tjej som ska dit och jobba. Har dock inte kontaktat henne, men det är ju bara 10 dagar kvar tills jag landar i Costa Rica så det struntar jag i att göra nu. Har också fått reda på att det inte är ett barnhem, utan ett dagcenter jag ska jobba på. Och barnen är bara 0-6 år gamla. (Jag trodde det var barn upp till 12 år.) Det är ungefär 105 barn (!) att ta hand om under dagarna, så jag förstår att de anställda har fullt upp. Barnen är inte föräldralösa, men kommer från fattiga familjer som för att klara av ekonomin behöver lämna ifrån sig barnen dagtid så att båda föräldrarna kan jobba.

Packningen borde inte vara något bekymmer. Tänkte förut att eftersom det är sommar och varmt där borta så behöver man bara shorts och linnen...men fick för ett par dagar sedan ett mail om hur man bör gå klädd i detta katolska land:

STANDARD OF DRESS

Tops

Backless apparel, midriffs, muscle shirts, tops with one sleeve/strap, spaghetti straps, tops with straps less than 2 inches (three fingers wide), tops that are deep or low-cut, see-through blouses and tube tops are not acceptable.  Tops must cover the belly, sides, midriff and chest (no cleavage showing).  The midriff must not be exposed when going through the normal activities of a work day (bending, stretching, reaching, etc.)

Bottoms

Shorts, skirts, and dresses must be no shorter than 6 inches off the floor when kneeling.  The waistband must be positioned such as to completely cover undergarments.  No sneak holes or rips are allowed.

Undergarments

Complete undergarments must be worn at all times. Undergarments, including bra straps and waistbands must not be visible. Extra caution must be taken to be aware if a slip is needed under skirts.  Volunteer women:  Shall always wear a bra.

Jewelry /Tattoos

Tattoos and/or any other drawings on the skin must be covered.  No visible body piercing such as nose, eyebrows, tongue, lips, etc. is allowed.  Only women are allowed to wear earrings; men are not permitted to wear earrings or any other object in the ear.  Any jewelry depicting the occult, illegal drugs or questionable symbols will not be allowed.

Som ni ser är det långärmat och "långbenat" som gäller. Att de inte svettas ihjäl där borta! Har ett par långa luftiga byxor och lånar mammas gamla långkjolar som hon hade i sin ungdomstid. Har inte råd att shoppa loss nu, så det får duga. Om man nu inte får ha tights eller leggings under shortsen så kommer jag gå i samma kläder i 11 veckor, kul. Tur att de har tvättmaskin.

Vintrigt

Den riktiga vintern har äntligen börjat smyga sig upp till Norrland. Denna vecka har det varit minusgrader och snöfall vilket verkligen har varit på tiden. Det är ju bara 25 dagar kvar till julafton (!!)... och 35 dagar tills jag åker mot Costa Rica. Får nästan pirr i magen när jag räknar dagarna. Det går så galet fort!

På tal om Costa Rica så kan jag meddela att min 12:e vecka kommer jag att "resa runt", det vill säga inte bo kvar på barnhemmet utan åka någon annanstans, kanske till en fin strand eller in till huvudstaden och se mig omkring. Josefina (min svenska resekamrat) ska också göra det.

Laddar upp lite av de vintriga bilderna jag tagit hittills. De tre första bilderna är tagna i Dikanäs under allhelgonahelgen, de andra är tagna hemma.

Svensk medresenär!

Nu har jag mailat lite smått med den svenska tjejen som ska iväg samtidigt som mig. Hon heter Josefina och kommer från Lund. Hon har bott i värdfamilj förut när hon läste engelska på en svensk skola i England, så lite mer erfarenhet än mig har hon i alla fall. Känns tryggt.

Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra den sista veckan i Costa Rica. Antingen tänker jag stanna kvar hos värdfamiljen eller så tänker jag resa runt, kanske spendera de sista dagarna nära stranden eller i huvudstaden San José. Nästa vecka måste jag i varje fall komma med ett svar till min resehandledare. Vi får se hur det blir. 

For your information

Nyss ringde en resevägledare från Study International till mig och förklarade att barnhemmet i Costa Rica (liksom alla andra katolska länder) firar Semana Santa, heliga veckan, sista veckan jag är där, och att vi volontärer inte behövs då. Jag får välja mellan att bara vara där 11 veckor och betala mindre för resan, vara där 11 veckor och åka på ett annat volontärprojekt där de bygger hus sista veckan, eller använda den sista veckan till utflykter och upptäcktsresor inom Costa Rica och ev. ha kvar boendet hos värdfamiljen. Som sagt har jag redan betalat flygbiljetten så jag måste ju vara kvar där tills mitt flyg går. Så varför inte spendera sista veckan på resande fot?

Kajsa (resevägledaren) berättade även att en av tjejerna (Josefin?) som skulle vara där samtidigt som mig har tänkt resa runt sista veckan. Kajsa skulle skicka den där tjejens mail till mig så att vi kan få kontakt innan vi åker. Spännande, spännande!

Flygbiljett, check!

Nu är flygbiljetterna bokade och ett amerikanskt visum för genomresa ordnat. Har inte riktigt förstått att jag ska åka än, men det lär jag väl inte fatta förrän jag är där..

Om exakt åtta veckor befinner jag mig på flygplatsen i San José (om jag inte virrat bort mig vill säga) och blir emottagen av några ur volontärgruppen. Hejdlöst så jag längtar! Att däremot mellanlanda först i London och sedan i Miami känns mer skrämmande än spännande, det är ju inga små ställen precis. Tur att jag kan göra mig någorlunda förstådd där i alla fall. Värre blir det i CR. Men jag får väl helt enkelt bara ta det som det kommer.

Borta bra men hemma bäst

Volontärarbete på ett barnhem i lilla Costa Rica

Den sjätte januari börjar min volontärresa till ett barnhem i det sydamerikanska u-landet Costa Rica. Dit åker jag för att hjälpa de alltför få anställda tias att se till att barnen får närkontakt med en vuxen person som inte bara hjälper till med läxorna, tvättar deras kläder eller lagar deras mat, utan som även ser dem och lyssnar till dem.

Denna volontärresa innebär att jag blir borta i tolv veckor och jag kommer alltså inte komma hem förän i början av april. Detta känns oerhört spännande eftersom jag aldrig varit hemifrån, än mindre utomlands, helt ensam under en sådan lång period och under sådana omständigheter förut. Självklart kommer jag få hemlängtan, men samtidigt vet jag att det kommer vara värt varenda sekund. Denna resa kommer ge mig en mängd bra erfarenheter och minnen för livet.

Att det just blev Costa Rica är nog ingen slump. Jag har läst spanska i både högstadiet och gymnasiet upp till steg 5 (vilket är det högsta steget i gymnasienivå) och är väldigt intresserad av språket. I Spanien har jag varit tre gånger nu, så när jag nu kände att jag var sugen på att åka till ett spansktalande land valde jag genast bort Spanien, vilket lämnade kvar mellan- och sydamerikas länder. Av dem (Mexico, Nicaragua, Bolivia, Peru, Chile, Costa Rica mfl.) är Costa Rica, såsom jag uppfattat det, det minst oroliga landet. För att inte oroa mig själv och alla andra i min närhet allt för mycket valde jag därför att det var där jag skulle spendera de, i norra Sverige, tre allra kallaste vintermånaderna.

Denna blogg skapade jag för att jag ska få kunna skriva av mig lite när jag är ute på min resa och för att alla mina nära och kära ska få höra vad jag har för mig där borta. Förhoppningsvis glömmer jag inte kameran hemma, så en och annan bild kommer förmodligen också dyka upp här. Det ju förstås ett tag kvar tills avfärd, men även innan resan händer det en del saker som har med saken att göra som kan vara värda att nämna och därför börjar jag blogga om det redan nu. Dessutom vill jag hinna ladda upp lite bilder som jag kan titta på när jag käner mig ensam och längtar hem.

Lite information om volontärresan går att hitta på denna hemsida: http://www.studin.se/volontarresor/volontarresa-costa-rica-barnhem/