Semester från semestern

Nu sitter jag här, i en solstol vid poolen utanför vårt nuvarande hostel "Backpackers Hostel Inn" i Nicaraguas huvudstad Managua. Detta är vår sista hållplats innan vi på måndag hoppar på "Transnica"-bussen tillbaka till Costa Rica.

Hittills har vi besökt tre (,fyra om man räknar med huvudstaden,) riktigt kända ställen i detta land. De första tre dagarna var vi vid stranden San Juan del Sur, efter det åkte vi upp till San Carlos och tog  en färja över till ön Ometepe där vi blev kvar över två nätter. Josefina blev sjuk och därför skyndade vi oss tillbaka till fastlandet, annars hade vi nog stannat längre på Ometepe. Så vi tog färjan tillbaka och vinkade åt oss en taxi som tog oss till staden Granada. Där var vi i tre dagar och åkte sedan hit till Managua i morse.

Playa San Juan del Sur är ett riktigt turistställe dit verkligen alla åker som reser till Nicaragua. Det är ingen strand för riktiga surfare, men vågorna är ändå rätt så höga så det går att prova på för den som vill. Hade jag vetat att det var min sista chans att prova på surfa hade jag nog gjort det, men, så kan det vara. Vi låg på stranden hela dagarna och svettades som grisar i hettan istället, och lika skönt var nog det.

På Isla de Ometepe mådde Josefina inte så bra, men vi hann ändå med en tur runt på några av öns mest kända platser. Vi fick se öns två vulkaner Maderas och Concepción, besökte ett kaffebruk(?) och en stor trädgård med ätbara frukter och växter, försökte lista ut Nahua-indianernas herioglyfer i stora stenar vid foten av Maderas och badade i floden Ojo de Agua.

Granada är en mycket mysig och vacker stad som blev till under kolonialtiden. Husen, kyrkorna och alla byggnader i centrum ser i stort sett ut på samma sätt som de gjort sedan de byggdes. Med husens stora portar och fönster, vackra växter som slingrar sig om staketen, alla häst-och-vagn-taxis som står parkerade på gatorna (som faktiskt inte är av asfalt) och alla gulliga marknadsatånd känns det verkligen som om man förflyttar sig ett par år tillbaka i tiden. Däremot finns det inte sådär jättemycket att göra förutom att strosa runt och gå på chokladmuseumet. Museumet var dessutom rätt så dyrt så vi gick inte dit.

Idag har vi checkat in på vårt fina hostel och gått på en misslyckad shoppingrunda. Eftersom det är Semana Santa så är mycket stängt. Imorgon blir det en heldag vid poolen och på måndag kl. 05:00 går vår buss "hem". I San José väntar ett annat hostel där jag ska spendera mina två sista nätter utomlands.

Kärlek på posten

Det finns nog ingenting som kan göra en hemlängtande människa lyckligare än ett paket fyllt med smått och gott. Och vet ni vad? I går kväll fick jag två.

Det ena paketet var från en saknad kusin i USA och det andra var från min fina pojkvän. Paketet från USA innehöll massa roliga saker; en T-shirt där det stod tryckt "Falcon basketball" (min kusin har spelat i det laget), ett mobilskal med USA-s flagga på och massa spännande godis från staterna. I en plastpåse låg också en klump som jag först trodde var gammal pepparkaksdeg, men som visade sig vara ihopsmält center. Självklart fick jag ett fint brev också, som jag genast ska besvara. Tack så mycket Emelie!!

Det andra paketet var som sagt från William, och i det låg det mm... Marabou, Sportlunch och en påse Gott&Blandat. Åh vad jag har saknat svenskt godis! Tack så mycket William!! Kommer äta varje tugga med andakt, och bara när jag absolut behöver (=hela tiden). Fick även ett litet brev som fick mig att fälla några tårar. Inte kanske av brevets innehåll, utan mer bara av tanken på att vara så långt bort ifrån alla ens nära och kära. Jag börjar verkligen längta hem nu, har till och med börjat räkna ned dagarna. Idag är det 16 dagar kvar, vilket inte är en alltför lång tid. Det går rätt så fort när man tänker efter.

Helgen spenderade vi i Puerto Viejo, ett litet ställe med en mycket fin strand. Vi hade tänkt åka iväg på ett djurräddningscenter i går, men det visade sig att de hade stängt på söndagar. I stället åkte vi och badade vid ett stort vattenfall. Vi var helt ensamma där de första två timmarna, vilket gjorde hela stället ännu vackrare. Sedan åkte jag hemåt ensam. Kom fram väldigt sent i huvudstaden, så jag letade snabbt upp en riktig taxi som körde mig hela vägen hem. Det blev ganska mycket dyrare än att gå och leta upp bussen, men jag vågade inte ta några risker. Alla här varnar för att vandra runt ensam på kvällarna.

På fredag åker vi till Nicaragua. Där har vi tänkt stanna tills den 1/4, så det blir som en liten semester från semestern. Längtar faktiskt dit, det ska bli spännande att få se ifall det finns några märkbara skillnader mellan Costa Rica och Nicaragua.

Bara 4 veckor kvar..

Skrev ut flygbiljetterna for hemsresan idag och plotsligt slog det mig hur fort tiden gatt. Jag har redan varit har i tva manader och om bara fyra veckor ar jag hemma i Sverige igen. Det kanns inte alls som jag har varit har lange, men nar jag tanker pa alla stallen jag varit pa och allt jag fatt se och uppleva borjar jag inse att jag har varit har ett tag. Jag har verkligen akt kors och tvars over nastan hela Costa Rica, (som i och for sig ar ett valdigt litet land,) hunnit bo i tre olika vardfamiljer, lart kanna nya manniskor och fatt en mangd nya erfarenheter och upplevelser. Det ar nastan sa jag inte kan forsta sjalv hur mycket jag varit med om dessa tva manader som gatt. Jag ar sa sjukt glad att jag gjorde den har resan!

Denna vecka har jag borjat ta spraklektioner pa Amistad Instituto, institutet som haller i volontarprojektet som vi medverkar i. I min grupp ar vi fyra stycken studerande (jag, Josefina och tva tyskar; Derek och Lisa). For mig ar det valdigt mycket repetition och en del av grammatiken vi gar igenom nu kan jag utan problem, men det ar anda bra med lite repetition och var larare ar valdigt duktig. Nasta vecka ar det genomgang av alla olika tempus, och da galler det att vara med i svangarna. Det vara bara drygt ett halvar sedan jag med basta betyg laste klart Spanska steg 5 pa gymnasiet, men hejdlost sa mycket man glommer nar man inte haller igang.

Nu ska vi i varje fall ta bussen hem till vart lilla hus i Santa Barbara Heredia och lasa igenom all grammatik och alla verb vi maste kunna infor provet imorgon. Till helgen aker vi till Santa Theresa for att jobba vidare pa brannan.

¡Chiao!

Nar vi besokte las Musas

 Sa har sag det ut nar vi gick till Las Musas. (Under tiden vi bodde i San Ramon.) Vagen dit var alldeles forskrackligt lang, men nar vi kom fram blev vi sa fascinerade av det vackra vattenfallet att vi glomde bort hur jobbig vagen dit var.